Lillebror
Det började oskyldigt. Det slutade lika oskyldigt. Fast efter den kvällen gick det utför - väldigt utför. Man skulle nästan kunna tro att jag och Våfflan är utförsåkare. Lika snabba är vi att åka därifrån. Att åka ifrån något som vi trodde vi aldrig skulla kunna rymma ifrån. Något som vi aldrig borde ha åkt ifrån.
Ibland gör man något som man ångrar. Fast om du inte berättar det så vet ingen ju om det, mer än du själv. Fast det du kommer att ångra är om någon kommer på att du inte har berättat det. För det värsta är inte det du gjorde, det är att du inte stod för det. Att alltid åka snabbt utför därifrån ändrar inte det faktum att du en gång stod där. Du stod där en gång och hade din ångest. Det du trodde var ångest innan du kom på att det inte alls var som du trodde. Ångest är inget du skapar helt själv, det är något som någon skapar åt dig efter du har skapat något som de kan utgå ifrån. Akta dig. Akta dig för att berätta. Akta dig för att inte berätta det som du borde ha berättat.
Ed, hoppas att du tar hand om Lillebror. Kanske sitter ni i en taxi påväg till Göteborg. Kanske inte. Vi vet inte för vi sprang ifrån något som kunde fått oss att stanna upp. Ett tag eller för gott. Är det det som vi vill? Vi är kanske rädda för det vi vill för att vi inte tror att det är det vi vill. Eller?
Uppdatering
Jag ska ge er lite uppdateringar om gänget nu:
Schtekarn har nu fått tokmånga ragg. Det kan hon tacka sellout för. Raggen är bl.a. Nicke från Partille, Mahmut från Angered och Sven från Karlskrona. De är verkligen inte dåliga.
Såhär nöjd blev hon:
Sedan har vi då våran kära Kladdkaka som nyss är hemkommen från Åre med Kissie. Hon är också väldigt nöjd för nu orkar hon inte göra någonting. Kissies läppar tog all hennes energi.
Såhär trött är hon idag:
Den tredje pusselbiten står våran goa Kines för. Det är hon som alltid råkar ut för allting bra. Eller nej, hon råkar alltid bara utför. Hon har lyckats igen. Som plåster på såran skrämde jag och Våfflan henne ordentligt igår. Hon trodde hon skulle dö. Vi dog - av skratt.
Här lyckas hon igen, fast denna gången med sina dancemoves:
Sist men inte minst (jo okej då, hon är minst) kommer allas våran Våffla. Hon är den där smarriga som man bara inte kan låta bli. Fast jag löste det ändå i helgen. Jag har inte träffat henne på ett helt dygn nu. Yes! Hon klarar sig ändå väldigt bra med att dela ut puss till alla som vill bli helt dyngade innan klockan är 7.
De här grabbarna fick hon också under bordet, och inte som ni tror:
Där har ni dem, och nej. De är verkligen inte dåliga
ibland så
Ibland så är Ellen den där saken som man bara vill krama om.
Rätt ofta är jag nog den saken som hon vill slå.
Ikväll kommer hon att vilja slå mig
bra dag idag
För det var verkligen en skön känsla då man vet att man är sämst.
En lika skön känsla som när jag skjöt Ellen i huvudet och hon ramlar ihop och så kommer en idiot och gör så de vinner
Detta är verkligen min dag
Verkligen
inte
Åk inte
skulle jag vara världens tjockaste person
Jag saknar dig redan
Myspys
Det här upptäckte jag hemma:
Man kan ju inte annat än tycka det är det snyggaste man sett! Eller hur...?
Godare än godast
Det är något annat som tar priset! Jo, våra hemmagjorda lussekatter! Känslan när du stoppar in en bit i munnen går inte att beskrivas. Den bara måste smakas (det hemliga receptet sitter Star på, det är just som det låter - HEMLIGT)
Fast ni kan få smaka på pepparkakorna. Men ni får inte smaka på Anne, den är lika förbjuden som den är svart.
Apkvinnans tävling
Det enda ni ska göra är att rösta på den ni tycker är den snyggaste av dessa hembakade pepparkakor av Schtekarn, Cool och Puppet.
Final call
Utkast: Du har ...
Ja precis, du är på årets första fotbollsträning efter uppehållet. Det är minus grader och ett fint snö täcke ligger så mysigt över planen som är hal som is. Det är kallt. Det är iskallt. Det är sjukt kul. Din nya tränare coach Jonas ser helt fyrkantig ut med allt han har på sig. Det är hans första träning med ditt lag. Det ser bra ut. Han gör det dock inte.
För att bli varm måste du springa, du springer som en dåre men det är inga problem för du har något att jaga. Du känner efter en stund att högra lilltån börjar komma tillbaka till denna värld men näsan rinner som spriten när Robin kör vattenfall. Teknikcirkeln, zonspel, avslut övning, spel med volly, inlägg, passa, spel. 1,5 timma har aldrig gått så snabbt. Det var längesedan du hade såhär roligt - man kan ju undra hur kul ditt liv är...
Du kommer hem och ska ta dig en skön dusch men varmvattnet har tagit slut efter att din kära hatade storasyster, mamma och pappa har duschat i en livs tid före dig.
Tänk vad en hård rund sak kan göra
Och så ... jaa...
Och så var det söndag igen
Familjen Boll på äventyr
Var ni i arean runt Skandinavium igår kväll vid 18:30 tiden? Jag hoppas inte det. För då såg du nog familjen Boll ha ett rejält träningspass i klänning och högklackat. Och det var tyvärr inte det första träningspasset för kvällen. Jag ska börja från början så ni förstår att mammas 52: åriga födelsedag inte kommer glömmas av på ett tag.Kvällen började i alla fall bra. Kom hem från jobbet, duschade och sådär. Vi hörde ett litet skål också innan det var dags att dra oss iväg. Åkte vägen förbi storebror och hämtade upp storasyster. Allting var som det skulle vara och som vi hade planerat det. Mamma satt där ovetandes i baksätet om vad kvällen skulle ge henne. Det blev inte riktigt som vi hade planerat det.
Smidigt skulle vi hämta ut biobiljetterna innan vi skulle äta upp allt gott som finns på restaurangen vi hade bokat bord på. Men nej, våran kära bil gillade inte våra planer. Vid ett rödljus så slutade kopplingen helt käckt att fungera. Den gick varken att få upp eller ner utan den satt fast och ingen växel gick att få i. Det enda som fungerade vad bromsen, och den brukar jag ju så himla ofta använda när jag vill komma framåt. Storasyster fick helt enklet hoppa fram och ta över ratten. Jag, mamma och pappa i kanske inte rätt mundering fick göra oss förbereda på att putta vår kära hatade bil. Kön började sakta men säkert att växa bakom oss och jag har tur som inte har fått för allvarliga men efter allt tutande.
Rödljuset slog om till grönt och pappa skriker till storasyster: "Håll dig i vänsterfil, i vänsterfil, i vänsterfil, vänster filen, VÄNSTERFIL!" Nej, pappa, snälla skrik det igen. Jag tror inte att hon hörde den första gången, inte den femte heller för den delen. Sakta man säkert (egentligen det snabbaste vi kan) puttar vi bilen framåt mot den stora rondellen (som yes, den är mycket större och mycket längre och mycket rundare än man tror) utanför Skandinavium. En liten backe väntar oss, tack för den! Den satt fint i lårmuskelaturen. Efter backen var det rödljus igen. Första vilopausen. Tyvärr hade vi inte förberett oss med varken vatten eller sportdryck. Dåligt.
Grönt ljus! Putta! 1! 2! 3! Först kan det ju vara bra att kolla så att det inte kommer någon spårvagn. Den hade suttit fint i tidningen. Vi hade tur, första gången för den här kvällen. Efter denna puttning så är det dags för en liten nerförsbacke. Bilen började rulla "av sig själv". Pappa skriker "Elin du kan släppa! Släpp! Släpp! Släpp!". Ja pappa jag förstår. Men nej, han tror nog att jag har ärvt min IQ av... ... ingen verkade det som för han fortsatte skrika. "Moa! Kör! Den rullar! Den rullar! Rullar! Elin släpp! Släpp! Den rullar! Rulllaaaaar! Släpp! Rulla RULLA!!" Efter bilen sprang vi som tre galningar. De som trodde att uppvisningen var inne på Skandinavium har inte riktigt alla spikar rätt i hjärnan.
Storasyster kan man ju undra var hon har fått sin IQ ifrån för vet ni vad gör hon när bilen rullar som bäst?! 
Hon stannar! Utanför McDonald´s! Okej Moa, vi vet att du är hungrig men inte nu! Storasyster: "Aha, skulle jag inte stanna?!" Nu vet jag vart du har fått din IQ ifrån - en fiskmås. Vi fick helt enklet börja om igen. Och skapa en till kö av irriterade förare när vi skulle blinka in på Valhalla parkering. Det var fullt för alla ville komma och kolla på den nya uppvisningen vid Skandinavium: "Familjen Boll på äventyr". Jag undrar hur många blickar vi fick efter oss och hur många liv vi har förlängt med skratt. Mamma flörtade till sig en egen födelsedagspresent till henne i form av en parkeringplats. Tack Valhalla parkering för erat fina glashala golv av asfalt Bilen gick nu inte att rubba men fötterna gled som bambi på hal is. Och vi som skulle putta tillbaka den för att komma in till presenten. Då dök han upp, den perfekte mannen. Det funkade. Efter lite kånkande hade vi smidigt (smidigt som en elefant) puttat in bilen i luckan. Pappa ropar: "Jag fixar detta! Spring ni till restaurangen!" Mamma som fortfarande inte visste vad vi skulle göra kunde nu ana... Vi sprang efter storasyster som kunde vägen. Väl inne på restaurangen får vi nobben. 17 minuter sena är alldeles för sena påpekade restaurang snubben. "Tyyyyvärr Börjesson, jag gav bort erat bord för 5 minuter sedan. Tråååkigt med eran bil förresten. Men så är livet. Hejdå"
Hejdå, ha så kul i helvetet
Men det stoppade inte oss. Vi letar upp en annan restaurang där storasyster får sig ett italienskt ragg som tycker hon är en riktig "Principessa" (glöm inte att läspa, mycket viktigt) Han hade nog tics för han var tvungen att blinka med ena ögat så fort storasyster var i hans närhet. Efter någon timme, när vi hade häts ätit allting på en gång för att hinna, springer vi iväg till bion. Vi är redan sena men vi måååste ju köpa godis. (Anledning: Vi hann ju inte äta efterrätt på restaurangen och har ju haft ett träningspass och man förbränner mer i högklackat) Självklart ställer man säg i den segaste kön efter en tjej och en kille som ska ha allting men ändå ingenting. Han bakom kassan ser lite nervös ut när vi slänger upp allt smått och gott och sedan bestämmer oss för att köpa hela kiosken. "Glöm inte klubborna!" En bukett med snusklubbor var mammas mest kära ägodel just då.
Filmen var helt händelselös men det var inte resten av natten. Vi hade ju ingen bil i stan... Nu har jag kramp i händerna så resten av historien får ni lista ut själva. Den innehöll dock ett till träningspass och två lite lugnare promenader på Island.
"Att blogga är ångestfritt"
Jag har nu läst aritkeln "Att blodda är ångestfritt" av Peter Englund. Jag känner att jag och Peter har lite gemensamt, eller rättare sagt vi tänker som om vi hade något gemensamt. Mysigt. Peter är både bloggare och författare, jag är ingen författare men nog är jag en liten B-bloggare allt. Som Peter säger är blogg ett väldigt bra påfund. De som inte gillar det, behöver inte göra det eller läsa andra och för de som gillar det är det bara att köra klackarna i taket.. (gratis klackar dessutom)
Folk kan skriva vad som helst på sina bloggar - och tjäna pengar på det. Tänk Blondinbella, tänk 18 år, tänk miljonär. På vad? Jo, en blogg där hon skriver om.. ja man kan avrunda det till att hon skriver om sig själv och sitt liv. Frågan är om det är värt pengarna att blotta sig själv helt? Vem som helst kan ta reda på vad hon gör hon nu, vad hon gjorde igår, vad hon åt när hon skulle gå ner i vikt, var och när hon tränar, vilka hennes familj är och ser ut. Skulle ni vilja att alla andra visste detta om er är ju frågan? That´s the price you have to pay...
Du och jag Peter har nog inte så mycket gemensamt egentligen för jag tycker att blogg är rätt mycket samma sak som ångest. Eller man ska kanske inte kalla det för ångest. Mer beroende. Ja, Hans du har fått mig att bli beroende. Inte av min egen blogg som Blondnbella är lika beroende av sin, nej utan av andras. När vi fick den här uppgiften tänkte jag först: "Åh nej" som efter ett tag omvandlades till ett "Aja, okej" och som nu är "Kul". Jag hade nästan inte varit inne en enda gång på en endaste blogg innan denna uppgift och nu är jag fast. Att läsa bloggar har blivit en ny hobby.
Nej fy, var det verkligen jag som skrev det? Läsa bloggar, en hobby? Detta beroende måste jag bli av med. Lika svårt som det är att sluta med alla gottigrejer är det lika svårt att hålla sig borta från alla bloggar när datorn står där framför mig och lockar med sin enkelhet. Ett knapptryck så är jag där och läser om någon annans liv. Ju mer jag går in och läser någons blogg, desto mer ångest får den personen att sriva bättre och prestera. Ja, de kan ju inte skriva vad som helst. Eller jag kan nog det, mina tittarsiffror sträcker sig nog inte längre än till mig, Hans och min trogna anhängare Sara. Fast alla har inte en blogg som är så välbesökt som min och får nog passa sig vad som lätt kan skrivas av arga fingrar.
Att blogga blir som ett jobb, och på ett jobb vill man leverare. Helst bättre och bättre hela tiden tills man är uppe på den högsta höjden av alla höjder. Äntligen då kan man vara nöjd, fast är man ens nöjd då? Ångest...
Mumma
Ja det finns det!!
Pannkakor med grädde och sylt med Ellen, Erik & Markus!
Finns det något bättre än en torsdags kväll med O.C. boxen?
Ja det finns det!!
En torsdags kväll med O.C. boxen, Ellen, Erik & Markus!
Finns det något bättre än en hamburgare och pommes frites från Nobelgrillen?
Ja det finns det!
Hamburgare och pommes frites från Nobelgrillen med Ellen, Erik & Markus!
Ja, ni fattar grejen Ellen, Erik & Markus. Ni är grädden på moset och pricken över i: et.
Efter det här inlägget hoppas jag att ni är glada och nöjda. (och mätta efter pannkakorna)
Hur tänker de egentligen?
Världen víll att vi ska åka mer kollektivt. Ja, det har vi förstått men nu undrar jag hur de tänker egentligen? Bensinen höjdes så att vi skulle välja ett annat alternativ istället för bilen. Det andra alternativet är inte flyg eller moped, nej det är kollektivtrafiken.
Vad läser jag då på vässtrafiks hemsida? Jo, de höjer priserna! Så de har alltså tänkt att jag ska välja att ta bussen till stan som tar 40 minuter istället för att ta bilen som för mig är ett mycket snabbare och smidigare sätt.Vad väljer man? Folk är bekväma det vet vi. Folk är snåla, det vet vi också. Folk är själviska, det bara är så. Så vad tror ni händer? Jo, folk kommer att välja bilen.
Bil är oftast enklare. Varför är det enklare kanske du undrar då? Jag ska inte svara på det utan det ska du göra själv. Här får du två alternativ som du ska välja emellan:
1. Du vaknar av att regnet smattrar på fönsterbrädan som om himlen vore öppen. Det hela blir inte heller bättre av att du inte hittar något paraply när du redan är sen till bussen. För att hinna måste du springa i ösregnet i tio minuter innan du äntligen når fram till busskuren där alla fönsterna är sönderslagna och vinden för med sig allt regn in i märgen på dig. Irriterad? Vänta du bara. Bussen kommer efter ett tag, sen som vanligt, och du stiger på. Du tar upp ditt skolkort, månadskort, 100-kort eller vad du nu har lagt ut en del av din lön/studiebidrag på och ska stämpla. Sen tittar du dig runt efter en plats att sitta. Nej, nej, självklart finns det ingen sittplats. Klockan är 07:27 (den borde vara 07:21 om bussarna någon gång kom i tid!) och alla är påväg till jobbet. Du står där som en dränkt katt och trängs med 20 andra lika dränkta katter. Om du inte var blöt innan blev du det nu. Efter en resa på en halvtimma, som mer känns som 12 timmar sittandes illamående ute på däck på en liten jolle mitt ute i det blå, är du framme dit du skulle. Vad händer? Jo, du är sen på grund av bussen, du är så blöt så att du kan vrida ut tröjan och ge Afrikas barn vatten för en månad, ditt humör är nere på botten för att du nu börjar frysa och har inget ombyte. Men vet du vad du kan glädja dig åt? Din kondition förbättrades genom springandet till bussen.
2. Du vaknar av att regnet smattrar på fönsterbrädan som om himlen vore öppen. Du hittar inget paraply när du ska gå ut till bilen men vad gör det när bilen står 20 meters promenad från dörren? Efter ett litet tag hittar du bilnycklarna som hade gömt sig långt ner i väskan men du har inte så bråttom. Efter några korta minuter kör du förbi busshållplatsen och ser några som droppar som om de har hoppat i sjön. Du tänker "Vad duktiga de är som åker buss, men fy vilket väder. Imorgon kanske jag gör det." När klockan är 07:50 parkerar du bilen och hinner dit du ska innan klockan slår 08:00 då du just ska vara där.
Bil är (faktiskt) oftast billigare. Ja, de flesta folk är snåla när det gäller saker man kan vara snål på. Man väljer ju oftast inte att betala 1000 kronor för en tröja i en affär när den kostar 500 kronor i affären bredvid. Om det är billigare att åka bil så väljer folk bilen. Vissa har dock sitt samvete och försöker så gott det går att ta bussen men sedan kommer det andra saker som bilen används till när det här tankesättet börjar ta över hjärnan: "Du kan ta bilen till träningen. Du tog ju bussen till jobbet." Parkera kostar ju oftast mer eller mindre, speciellt i stan men det finns alltid lösningar och vissa företag har rabattpriser, andra står gratis medan några betalar fullt pris men om man är smart på det billigaste stället. Kostnaden att åka buss tur och retur (4 mil) är för mig 50 kronor med buss. Med bilen kostar det tur och retur ungefär mellan 25-30 kronor beroende på vad bensinpriset ligger på. Vi säger att jag behöver betala parkering med ungefär 10 kr/dag för. Skillnaden mellan bilkostnaden och busskostnaden kanske inte är världens största men tänk på att det här är för en dag. Det finns 365 dagar på ett år...
Bilen går oftast snabbare. I alla fall gör det det i mitt fall. Att ta bussen, allt som allt med promenad (löpning i det flesta fall) till och från busshållplatserna, bussresan in och med alla förseningar, tar ungefär en timma. Med bil i rusningstrafik får jag räkna med ca 25 minuter. Lägg till 10-15 minuter om du vill parkera och inte är säker på var du ska stå. Men summa av detta blir att bilen går snabbare. Klart det alltid finns problem med dittan och dattan men problemen blir i de flesta fall inte lättare eller mindre av att man tar bussen. Sociala problem som man hoppas ska kunna fixas på bussfärder får man nog mer eller mindre glömma. När jag tar bussen in till stan är det enda som hör bussens motor och ett eller annat mobilsamtal. Av de samtalen får du också höra några smaskiga problem du kan lägga på dina egna.
Tanken som så fint fanns där från början om att vi ska rädda världen och inte släppa ut så mycket koldioxid förstörs med en gång. Alla vill rädda världen men alla vill inte offra sin dyrbara tid, bekvämlighet och ekonomi för det. Alla "andra" ska göra det istället. Folk tänker så, det är inte lätt att komma ifrån.
För att ändra på något måste man ändra det till fördel för folket för annars händer ingenting. Det kanske inte ska vara så - men det är så. Om man vill att folk ska åka buss får man väl sänka priserna så att det blir mer attraktivt! Om man vill att folk ska åka buss får man väl satsa mer på bussar så att folk inte behöver stå! Om man vill att folk ska åka buss får man faktiskt få dem att göra det! Att höja priserna västtrafik, ger er inte mer bussåkare utan det ger er mer motståndare. Jag verkar ha blivit en.
Det man har glömt, det kommer man ju faktiskt inte ihåg
Man vaknar med den där känslan om att något är fel fast dagen knappt har börjat. Detta kallas för söndag. Pricken över i:et är det där söndags tänket. Imorse vaknade jag med en känsla om att någonting var fel och inatt gjorde jag iförsig någonting som man inte får och som var fel men det de inte vet det lider de inte av. Ni som var med ni vet ju men vi kan avrunda det till att det var ni som orsakade det så ni får inte lida av det. Man kan säga att ni har glömt av det och det man har glömt det kommer man ju faktiskt inte ihåg. Eller hur?!
Hej seg. Hejdå duracell.
Varje fredag är man inte sådär super toktaggad så att man vill bränna alla pengar man har eller dansa bort sina kalorier men det är ändå fredag. Det är ändå helg! Ibland är man trött efter en riktigt hård och tuff vecka men inuti oss alla finns det ett duracell batteri. Vissa helger kan det inte bli mer laddat medans andra helger så behövs det laddas upp riktigt ordentligt. Eller så kan man köra på den sista lilla sparlågan. För de flesta så är sparlågan slut och batteriet är helt slutkört när de vaknar på söndagen. De tycker då att: Söndag är seg. Söndag är tråkig. Söndag är söndag. Javisst kan den vara det, men det är ändå söndag. Det är ändå helg. Söndag är egentligen, om du tänker efter, den skönaste dagen i veckan. Man behöver inte göra någonting. Eller rättare sagt: Man ska inte göra någonting.
Hej ångest. Hejdå förväntan.
Vissa har inslag av ångest några dagar. För andra är söndag lika med ångest. Den där känslan man har när man vaknar om att ångra vad man har gjort. Den där känslan man har när vaknar om att ångra vad man inte har gjort. Fast värst är nog den där känslan man har när man vaknar när man inte kommer ihåg vad man har gjort. Min syster Moas kompis Olivia sa något finurligt en gång: "Det man har glömt, det kommer man ju faktiskt inte ihåg." Det är ju helt sant det hon säger. Gjort är gjort och glömt är glömt och det kommer aldrig igen. Det bästa man kan göra är att göra det man önskar att man aldrig hade gjort. Glömma det. Fram tills någon annan påminner en om det så att säga...
Sicken fredag!
Det var lite svårt att hitta en
passande bild på Kladdkakan
men den här tycker jag i alla fall
beskriver hur insidan av
hennes hjärna fungerar.
Sedan blev det lite härm till Blondinbellas 18:års dans i soffan med sällskap av Kladdkakan då och våran gemensamma bästis Ben&Jerry. Två mumsiga saker på en gång, det kan ju inte bli bättre. Detta följdes upp av två väldigt ovanliga filmer. En är lika konstig och skrattretande som "The ring" på kinesiska och den andra var bara... ja... konstig. Passade alltså mig perfekt.
Hade tänkt att vara lite kreativ här på bloggen efter klagomål om att jag är alldeles för lat med mina inlägg. Ni har inte tänkt på att jag kanske vill ha ett liv, eller rättare sagt: ett privatliv, utanför bloggen? Fast om man vill det ska man ju inte börja blogga. Ajdå, där sket det sig för mig. En till sak som sket sig för mig idag var shoppingen. Jag och Kladdkakan gick på stan med tanken att bara ögonshoppa. Varning! Sådant ska man inte göra! Mitt sparande till skidresan sprack direkt när jag såg en rosa mjukisdräkt, och baskrar och väskor och diadem och halsdukar och handskar. Nej, så ska man inte tänka. Tänk vad mysigt att se ut som en rosa bakelse eller en fransk baguette. Jag avslutar med att citera Keybar-Mackan: "Kör franskt"
Deppig ska man va?
"Jag är Ellen, fast det visste ni redan. Det är som historian med apan, "Alla känner apan, apan känner ingen". Alla vet vem jag är men jag har inte ens en aning om vad deras namn börjar på. Det är som vi säger på stureplan: "Alla vill känna den som är något". Det här är i alla fall boken om mig - spara den, den kommer bli värdefull."
Jaa Ellen, vad ska jag säga? Självförtroende är bra - i en viss mängd...
Det är inte lätt när det är svårt
Jag lider nog av svår "give me shit"-ångest. Ni som inte vet vad det är behöver inte oroa er, ni lider inte av det. Somliga har det, andra inte. Så enkelt är det. Fast livet är å andra sidan inte alltid enkelt. Man vill göra allt fast ändå ingenting. Det ska alltid hända någonting - och alltid något kul. Fast när man vaknar upp dagen efter ska kroppen vara lika pigg som om den har sparat energi i flera månader. Det funkar inte riktigt så, det förstår även jag.
Jag är ruskigt bra på att tänka, och på att tänka alldeles för mycket. Det enda som hjälper midet är att träna. Att få springa bort alla tankar som irrar runt i mitt huvud. Det ska jag göra nu. Några timmar där hjärnan får vila helt - det kan den behöva.
so what?
Ja, jag håller med er alla där ute. Varför apkvinnan? Men egentligen, varför inte? there´s a story behind everything...
