apkvinnan

Var ni i arean runt Skandinavium igår kväll vid 18:30 tiden? Jag hoppas inte det. För då såg du nog familjen Boll ha ett rejält träningspass i klänning och högklackat. Och det var tyvärr inte det första träningspasset för kvällen. Jag ska börja från början så ni förstår att mammas 52: åriga födelsedag inte kommer glömmas av på ett tag.

Kvällen började i alla fall bra. Kom hem från jobbet, duschade och sådär. Vi hörde ett litet skål också innan det var dags att dra oss iväg. Åkte vägen förbi storebror och hämtade upp storasyster. Allting var som det skulle vara och som vi hade planerat det. Mamma satt där ovetandes i baksätet om vad kvällen skulle ge henne. Det blev inte riktigt som vi hade planerat det.

Smidigt skulle vi hämta ut biobiljetterna innan vi skulle äta upp allt gott som finns på restaurangen vi hade bokat bord på. Men nej, våran kära bil gillade inte våra planer. Vid ett rödljus så slutade kopplingen helt käckt att fungera. Den gick varken att få upp eller ner utan den satt fast och ingen växel gick att få i. Det enda som fungerade vad bromsen, och den brukar jag ju så himla ofta använda när jag vill komma framåt. Storasyster fick helt enklet hoppa fram och ta över ratten. Jag, mamma och pappa i kanske inte rätt mundering fick göra oss förbereda på att putta vår kära hatade bil. Kön började sakta men säkert att växa bakom oss och jag har tur som inte har fått för allvarliga men efter allt tutande.

Rödljuset slog om till grönt och pappa skriker till storasyster: "Håll dig i vänsterfil, i vänsterfil, i vänsterfil, vänster filen, VÄNSTERFIL!" Nej, pappa, snälla skrik det igen. Jag tror inte att hon hörde den första gången, inte den femte heller för den delen. Sakta man säkert (egentligen det snabbaste vi kan) puttar vi bilen framåt mot den stora rondellen (som yes, den är mycket större och mycket längre och mycket rundare än man tror) utanför Skandinavium. En liten backe väntar oss, tack för den! Den satt fint i lårmuskelaturen. Efter backen var det rödljus igen. Första vilopausen. Tyvärr hade vi inte förberett oss med varken vatten eller sportdryck. Dåligt.

Grönt ljus! Putta! 1! 2! 3! Först kan det ju vara bra att kolla så att det inte kommer någon spårvagn. Den hade suttit fint i tidningen. Vi hade tur, första gången för den här kvällen. Efter denna puttning så är det dags för en liten nerförsbacke. Bilen började rulla "av sig själv". Pappa skriker "Elin du kan släppa! Släpp! Släpp! Släpp!". Ja pappa jag förstår. Men nej, han tror nog att jag har ärvt min IQ av... ... ingen verkade det som för han fortsatte skrika. "Moa! Kör! Den rullar! Den rullar! Rullar! Elin släpp! Släpp! Den rullar! Rulllaaaaar! Släpp! Rulla RULLA!!" Efter bilen sprang vi som tre galningar. De som trodde att uppvisningen var inne på Skandinavium har inte riktigt alla spikar rätt i hjärnan.


Storasyster kan man ju undra var hon har fått sin IQ ifrån för vet ni vad gör hon när bilen rullar som bäst?! Hon stannar! Utanför McDonald´s! Okej Moa, vi vet att du är hungrig men inte nu! Storasyster: "Aha, skulle jag inte stanna?!" Nu vet jag vart du har fått din IQ ifrån - en fiskmås. Vi fick helt enklet börja om igen. Och skapa en till kö av irriterade förare när vi skulle blinka in på Valhalla parkering. Det var fullt för alla ville komma och kolla på den nya uppvisningen vid Skandinavium: "Familjen Boll på äventyr". Jag undrar hur många blickar vi fick efter oss och hur många liv vi har förlängt med skratt. Mamma flörtade till sig en egen födelsedagspresent till henne i form av en parkeringplats. Tack Valhalla parkering för erat fina glashala golv av asfalt Bilen gick nu inte att rubba men fötterna gled som bambi på hal is. Och vi som skulle putta tillbaka den för att komma in till presenten. Då dök han upp, den perfekte mannen. Det funkade. Efter lite kånkande hade vi smidigt (smidigt som en elefant) puttat in bilen i luckan.

Pappa ropar: "Jag fixar detta! Spring ni till restaurangen!" Mamma som fortfarande inte visste vad vi skulle göra kunde nu ana... Vi sprang efter storasyster som kunde vägen. Väl inne på restaurangen får vi nobben. 17 minuter sena är alldeles för sena påpekade restaurang snubben. "Tyyyyvärr Börjesson, jag gav bort erat bord för 5 minuter sedan. Tråååkigt med eran bil förresten. Men så är livet. Hejdå" 

Hejdå, ha så kul i helvetet

Men det stoppade inte oss. Vi letar upp en annan restaurang där storasyster får sig ett italienskt ragg som tycker hon är en riktig "Principessa" (glöm inte att läspa, mycket viktigt) Han hade nog tics för han var tvungen att blinka med ena ögat så fort storasyster var i hans närhet. Efter någon timme, när vi hade häts ätit allting på en gång för att hinna, springer vi iväg till bion. Vi är redan sena men vi måååste ju köpa godis. (Anledning: Vi hann ju inte äta efterrätt på restaurangen och har ju haft ett träningspass och man förbränner mer i högklackat) Självklart ställer man säg i den segaste kön efter en tjej och en kille som ska ha allting men ändå ingenting. Han bakom kassan ser lite nervös ut när vi slänger upp allt smått och gott och sedan bestämmer oss för att köpa hela kiosken. "Glöm inte klubborna!"  En bukett med snusklubbor var mammas mest kära ägodel just då.

Filmen var helt händelselös men det var inte resten av natten. Vi hade ju ingen bil i stan... Nu har jag kramp i händerna så resten av historien får ni lista ut själva. Den innehöll dock ett till träningspass och två lite lugnare promenader på Island.