Lillebror
Lillebror. Det här inlägget är till dig.
Det började oskyldigt. Det slutade lika oskyldigt. Fast efter den kvällen gick det utför - väldigt utför. Man skulle nästan kunna tro att jag och Våfflan är utförsåkare. Lika snabba är vi att åka därifrån. Att åka ifrån något som vi trodde vi aldrig skulla kunna rymma ifrån. Något som vi aldrig borde ha åkt ifrån.
Ibland gör man något som man ångrar. Fast om du inte berättar det så vet ingen ju om det, mer än du själv. Fast det du kommer att ångra är om någon kommer på att du inte har berättat det. För det värsta är inte det du gjorde, det är att du inte stod för det. Att alltid åka snabbt utför därifrån ändrar inte det faktum att du en gång stod där. Du stod där en gång och hade din ångest. Det du trodde var ångest innan du kom på att det inte alls var som du trodde. Ångest är inget du skapar helt själv, det är något som någon skapar åt dig efter du har skapat något som de kan utgå ifrån. Akta dig. Akta dig för att berätta. Akta dig för att inte berätta det som du borde ha berättat.
Ed, hoppas att du tar hand om Lillebror. Kanske sitter ni i en taxi påväg till Göteborg. Kanske inte. Vi vet inte för vi sprang ifrån något som kunde fått oss att stanna upp. Ett tag eller för gott. Är det det som vi vill? Vi är kanske rädda för det vi vill för att vi inte tror att det är det vi vill. Eller?
Det började oskyldigt. Det slutade lika oskyldigt. Fast efter den kvällen gick det utför - väldigt utför. Man skulle nästan kunna tro att jag och Våfflan är utförsåkare. Lika snabba är vi att åka därifrån. Att åka ifrån något som vi trodde vi aldrig skulla kunna rymma ifrån. Något som vi aldrig borde ha åkt ifrån.
Ibland gör man något som man ångrar. Fast om du inte berättar det så vet ingen ju om det, mer än du själv. Fast det du kommer att ångra är om någon kommer på att du inte har berättat det. För det värsta är inte det du gjorde, det är att du inte stod för det. Att alltid åka snabbt utför därifrån ändrar inte det faktum att du en gång stod där. Du stod där en gång och hade din ångest. Det du trodde var ångest innan du kom på att det inte alls var som du trodde. Ångest är inget du skapar helt själv, det är något som någon skapar åt dig efter du har skapat något som de kan utgå ifrån. Akta dig. Akta dig för att berätta. Akta dig för att inte berätta det som du borde ha berättat.
Ed, hoppas att du tar hand om Lillebror. Kanske sitter ni i en taxi påväg till Göteborg. Kanske inte. Vi vet inte för vi sprang ifrån något som kunde fått oss att stanna upp. Ett tag eller för gott. Är det det som vi vill? Vi är kanske rädda för det vi vill för att vi inte tror att det är det vi vill. Eller?
